Min vän tittade på mig med
en sådan blick man använder när man pratar om idiotisk politik, dålig service i
butiker eller en väldigt ogenomtänkt design. Hon ställde ned koppen, den tredje
på en timme, och frågade mig vad jag höll på med. Hon frågade mig varför jag
hade så bråttom, om det är en bra idé och om jag inte var alldeles för ung.
Jag, som var i fullständig
extas över att jag bestämt mig för att bli mamma, blev sårad och började
försvara mitt agerande. Argumenten om varför jag tyckte att detta är en
fantastisk idé och den bästa möjliga timingen fullständigt matades ut ur mig
och jag såg hur min vän tog upp sin kopp igen, andades ut och uppträdde
likgiltigt, som att hon varit med om liknande impulsiva beslut från mig förut.
Inte mer än några minuter
gick innan jag, som en blixt från klar himmel, fick en tanke av att vi borde
åka till Paris. Jag kalkylerade snabbt och grovt i mitt huvud för att se om
ekonomin tillät det samtidigt som det i den kalkyleringen fattades en hel del
utgifter som i stunden inte räknades med. Sen föreslog jag planen och pratade
som om idén var den bästa jag kommit på i hela mitt liv.
Min vän böt snabbt
samtalsämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar