Please let the sun shine on me.

Jag höll pincetten stabilt mellan fingrarna för att få lösögonfransen att sitta perfekt längs fransraden. Badrummet som jag stod i var i fullständig röra, smink låg överallt med de flesta av locken någonstans långt bort från deras tillhörande förpackningar. Musiken dånade högt och skränande från min telefon som låg på handfatet. Bredvid den stod ett nyligen påfyllt champagneglas. Adrenalinet pumpade och jag minns att jag kände mig riktigt, riktigt lycklig.

Min vänner satt i köket, alla med samma inställning som jag; att denna kväll skulle gå till historien. Tre tomma champagneflaskor stod på diskbänken och nu hade samtalet gått över från inte så intressanta - till inte alls intressanta. Jag anslöt mig till surret och snart stod taxin utanför för att ta oss ut i natten.

Jag satte mig fram i taxibilen och bad genast taxichauffören att sätta på "jättebra och jättehög musik", i regel var det precis så jag sa varje gång jag satte mig i en taxi, oavsett tid på dygnet eller sällskap. Denna kväll var inget undantag. Med våra glamourösa lockar, välsminkade ansikten, stilrena fodralklänningar och skyhöga klackar sjöng vi högt med till bilradion tills bilen stannade och vi klev ut mer taggade än någonsin.

Drink, drink, shot, shot. Blickar. Mer blickar. 

Tungan av den absolut snyggaste mannen på klubben fanns nu i min lägenhet och jobbade hårt mellan mina lår. Jag var uttråkad, full och inkapabel till någon typ av njutning. Drog upp honom. Han log. Jag förklarade för honom att det här inte riktigt funkade och bad honom gå. Hans leende övergick till ett sårat och förvirrad uttryck och inte många minuter senare hade han stängt dörren till lägenheten och gått ut i natten.

Ensam och naken somnade jag, till en kväll som precis som alla andra - inte skulle gå till historien.