Två vitt skilda världar

Jag lever i två vitt skilda världar. En där glädje möter entusiasm. Där värme och närhet är givna element. Där jag ständigt svävar några centimeter över marken och hoppas på att mina fotsulor aldrig ska tvingas möta den igen.

Jag lever i två vitt skilda världar. En där sorg möter tomhet. Där kyla och avståndstagande är givna element. Där jag ständigt ligger paralyserad längs den kalla, kalla marken i den mörka, mörka natten och hoppas på att kylan ska få mig att aldrig tvingas möta den igen.

Jag har börjat jobba igen efter månader av att-göra-ingentingande. Det har gått tre dagar och jag känner mig redan uttråkad. Törstig efter mer. Behov av utveckling. Ansvar. Saker som jag helt enkelt inte klarar av. Är det någonting jag lärt mig är det att min självdisciplin är nästintill obefintlig. I kombination med min extrema ambition är det alltid det som får mig att falla. Min vilja att orka.

Min största utmaning i livet är att ta mig an lagom uppgifter. Vad det nu innebär. Att inte vara så ambitiös som jag vill vara. Att ta en sak i taget. Utvecklas i små steg för att se hur det går. En utmaning som jag ännu ej lyckats med i något avseende.

Vad är er största utmaning?

Nystart

Nu var det länge sedan jag publicerade någonting här. Tanken när jag först skapade den här bloggen var att dela med mig av texter jag skrivit när jag mått som värst - och som bäst. Det senaste året har dock visat sig vara väldigt bra för mig och dessa texter har blivit allt färre. Därför kommer den här bloggen hädanefter att innehålla mer av mina vardagsbetraktelser och tankar om psykisk ohälsa. 

Jag kommer INTE att endast rikta mina inlägg till de med bipolär sjukdom utan vill vara tydlig med att jag är fullständigt ointresserad av fack och diagnoser. Mår du dåligt kan du alltid prata med mig. 

Så. Då börjar vi väl om då!