Jag lever i två vitt skilda världar. En där sorg möter tomhet. Där kyla och avståndstagande är givna element. Där jag ständigt ligger paralyserad längs den kalla, kalla marken i den mörka, mörka natten och hoppas på att kylan ska få mig att aldrig tvingas möta den igen.
Känner igen mig så mkt i dig när det gäller både tankar och känslor. Tycker du har en bra blogg och det är riktigt starkt av dig att du delar med dig av dina känslor, tankar, upplevelser osv. Får du ngn hjälp nu eller kämpar du själv eller vad man säger? Har du ngt tips på vad man ska göra eller tänka när allt känns svart och hopplöst när det är kaos inom än och vården inte gör ngt? Massa kramar
SvaraRaderaMen tack, rosen! Det värmer att höra.
RaderaJag håller på att "flyttas" från affektiva mottagningen på Huddinge Sjukhus till allmänpsykiatrin just nu så står lite mellan. Men just nu är det faktiskt ingen fara, har mått förvånansvärt bra under det sista halvåret. Eller iallafall så pass att jag har kunnat tackla det själv.
Mina tips när det känns som värst är(som jag skrivit om litegrann om ett inlägg tidigare) att sätta upp dagsmål. Små, små dagsmål, men tillräckliga för att man ska kunna känna att man åstadkommit NÅGOT. Kan vara så enkelt som att bestämma sig för att man den dagen ska duscha, äta eller gå en promenad. Att gå en promenad är typ det absolut bästa man kan göra när det pågår ett krig innanför pannbenet. När det känns som att huvudet kommer att spricka av frustration.
Att få prata av sig, eller skriva av sig, är också en grej som jag märkt har hjälpt mig. Har 1000 olika kollegieblock med nedkladdade tankar. Och jag finns alltid här! Hur små eller stora problemen tycks vara. Min mail är pleaseletthesun@gmail.com. Kram!
Tack snälla för ditt svar, det betyder så mkt!
RaderaTror oxå att det är jätte viktigt att sätta upp små mål och känna att man kommer upp och gör ngt. Ditt svar gav mig väldigt bra med tips och jag ska verkligen försöka, det hjälper ju liksom inte att lägga sig under täcket och typ ge upp. Så jag har gjort ett litet "schema" med bla lite aktiviteter som du skrev, en liten planering varje dag och det känns redan lite lättare att ta sig igenom dagarna. Ännu en gång, tusen tusen tack för ditt svar, massa kramar
Vad glad jag blir att det känns lite lättare för dig! Försök hålla dig till det no matter what(även fast det självklart inte alltid går). MASSA kärlek från mig!
Radera